Inledning
Vi som läser Landskapsvetarprogrammet på Högskolan Kristianstad fick en uppgift inom ramen för delkursen "Skiftenas och industrialismens landskap", som handlar om tiden från 1700 fram till 1945. Uppgiften bestod i att välja ut en landsbygdsförsamling och för denna behandla tre olika teman: Befolkning, Skiftesreformerna samt Natur- och kulturmiljö.
Befolkningsutveckling och sociala strukturer studerades för hela församlingen. Därefter valdes en by för detaljundersökning av en utvald skiftesförrättning. Dessutom skulle natur- och kulturmiljön behandlas för ett utvalt område.

Historietopografisk beskrivning
Välkommen att följa med oss på ett historiskt nedslag i Rinkaby, eller 'krigarnas by' som namnet betyder. Rinkaby har fått ge namn åt såväl byn som socknen. Rinkaby socken är belägen en mil sydöst om Kristianstad, vid Hammarsjöns östra strand. Socknen tillhör Villands härad.
Rinkabybornas utkomst har i stort styrts av naturbundna förutsättningar. Berggrunden utgörs av krita med övervägande kvartshaltig kalksten till kalkig kvartssandsten. Jordarterna består till största delen av sand och grovmo. En isälvsavlagring löper tvärs genom socknen i nord-sydlig riktning. Här finns mindre områden med glacial lera och gyttja. Området är tämligen flackt och i det öppna landskapet får vindarna fritt spelrum. En mindre bäck, Rörsbäcken, rinner västerut genom socknens södra del och ut i Hammarsjön. Genom Hammarsjön passerar Helgeå på sin väg mot Östersjön.

Historik om byn
Det kan vara lämpligt att kasta en blick lite längre tillbaka än 1700 för att klargöra vissa förhållanden som gällde för Rinkaby. På 1600-talet lär Rinkaby socken ha legat under ett säteri i Gälltofta. Detta säteri blev Överste Gunter von Bielow tilldelad år 1666, med tillhörande 10 hela och 3 halva kronogårdar i Rinkaby. Bönderna brukade själv sina gårdar med viss dagversksskyldighet åt säteriet, dit de även lämnade sitt landgille i form av lantbruksprodukter.
Byn var fattig med dåliga skördar. En lantmätare uttrycker detta i ett brev från denna tid att "Säden är den enda tillgången för bönderna, när den slår fel, som mest sker, hava de intet till utlagor, skatt, till redskap, till Gudsböter eller dålig och liten föda. Ej heller räcker ängen till föda åt boskapen. Bönderna kunna av fattigdom varken hålla dräng eller piga". En del av bönderna klarade inte av fattigdomen och pålagorna utan övergav sina gårdar. Några återtog sina gårdar mot att de klassades som ödehemman, vilket innebär att de blev skattebefriade i minst tre år. Redan här på 1600-talet omtalas det att odlingarna ofta blev förstörda av flygsand.
Länge efter att Gälltofta säteri hade upphört att existera pratades det om stormannen Gunter von Bielow, som för sina många brott ej fick begravas i vigd jord. Han blev begravd utanför Viby kyrkas norra kyrkogårdsmur.
1651 drabbades Rinkaby av en förödande brand då nästan hela byn strök med och även deras åtkomsthandlingar förstördes.

Omgestaltning av landskapet
Här sammanfattas vad som hände med byn och landskapet runt omkring vid genomförandet av laga skifte.
Bykärnan splittrades och gårdar flyttades ut.
Tegsystemet upphörde att existera för åker- och ängsmark. Gamla fall och gränser mellan vångarna upphörde att existera.
Ny mark odlades upp av dem som fick flytta ut sina gårdar.
Varje gårds ägor samlades till ett stort skifte, det där gården låg resp. uppfördes. Här i Rinkaby fick varje brukare ytterligare tre stora ägobitar samt ett par små i torvjorden.
Hela området som tillhörde byn befolkades i och med utflyttningen av gårdar.
Nya ägogränser markerades i landskapet med gärdesgårdar, enligt lantmätarens raka linjer på kartan.

Vägnätets förändring
Vägen mellan Kristianstad och Åhus i nord-sydlig riktning fick behålla samma sträckning som den hade redan 1751. De vägar som tillkom vid laga skifte kan man fortfarande hitta på kartan från 1928. Vägnätet inom Rinkaby har förblivit relativt oförändrat. Vägen österut mot Gälltofta stämmer däremot inte. 1832 ritades den in norr om skiftet för gård nr. 4, 5 0ch 10. 1930 går den istället söder om detta skifte, alltså söder om Bygården. Det mest troliga är att vägen aldrig anlades som den anges på laga skifteskartan, utan istället där den går på 1928 års karta och gör så än idag.
Järnvägen som redan nämnts anlades 1886 och drogs i nord-sydlig riktning öster om landsvägen mellan Kristianstad och Åhus, och även öster om Bygården.

Odlingssystemet
Före skiftet
1751 låg nordost om byn vad som benämns "By- eller kornvången" uppdelad i 12 st. olika fall, där varje gård hade sin teg i vart och ett av fallen. Dess area var 336,16 tunnland. "Sandvången" i ost-sydost hade hela 24 fall och en nästan fyra gånger så stor yta på 1247 tunnland.
Jorden brukades dels i ensäde, dels i ett mer komplicerat system beroende på markens beskaffenhet. "By- eller kornvången" hade den bästa åkerjorden och besåddes förmodligen vart år. "Sandvången" däremot hade sämre jord och där var problem med sandflykt, så den kunde behöva ligga i träda upp mot tio års tid.
"Ängvången" i nordväst mot Helgeå översvämmades vår och höst. Den indelades i sex fall med en sammanlagd yta av 287 tunnland.
Byn hade två ut- eller betesmarker. Den ena var "Fäladsmarken", även kallad "Maden", belägen i sydväst mot Helgeå som bestod av god gräsväxt och även den översvämmades vår och höst. Den andra var "Gripsjorden" syd-sydost om byn. Där hade man bekymmer med flygsand som blåste in över bättre åkerjord, även flygsand från Åhus och Hornas fäladsmarker.
Handlingarna berättar att åborna efter många års vila bryter vissa stycken som besås med bovete år 1 och med råg år 2. Detta borde ej tillåtas då jorden lagligen ska delas upp. På kartan står det t.o.m. markerat "Flygsanden. Åkerjorden får ej uppdrivas".

Dominerande odling vid byn
Mitten av 1750-talet
Man odlade vinterråg med korntal 6. Korn och bovete odlades för avsalu.
I mindre omfattning odlades havre, ärtor och bönor.
Ängen gav 20 lass hö per hemman.
Lin odlades till husbehov och bi fanns på växlande 5-6 gårdar.
Boskapen på inägorna mellan Rinkaby och Horna ugjordes i huvudsak av nöt, får och svin.
Slåttermarkerna låg längs Hammarsjöns strand.

1762
Förutom vinterråg med korntal 6 odlades korn med korntal 3.
Bovete nämns med korntal 5. Därav såldes ej men av den övriga säden havre, ärtor, bönor och weckor såldes lite.
Ängen var bördig och gav 20 lass hö per hemman.
Pileträd växte vid gärdesgårdarna och bildade pilevallar av den ständigt eroderande sanden.

1800-talets första hälft
Då var socknens utmark totalt försvunnen och djuren fick beta på de trädade åkermarkerna.
Tallplanteringar, vilka var "Kungligt anbefallda", tillkom i socknens sandiga sydöstra hörn för att förhindra sandflykt.

1800-talets senare del
Jordbruket ändrade delvis karaktär. Potatis och tobak odlades på sandiga marker.
Under den här tiden ses ett odlingsmaximum.
Sjösänkningarna hade stor betydelse för landskapets utformning såväl som böndernas utkomst. Mer land blev tillgängligt som ängs- och betesmark och vissa partier ändrade karaktär från fuktiga till torrare med ändrade odlingsmöjligheter som följd.

Nästa>