Historik om byns gårdar och deras placering
Skiftesreformerna
De skiftesreformer som genomförts i byarna inom Rinkaby socken är följande.
Gälltofta by: Laga skifte 1831-32, fastställt den 19/12 1832.
Rinkaby by: Jordskifte 1751-53 samt laga skifte 1831-41, fastställt den 18/4 1845.

Kartmaterialet
Det finns huvudsakligen två ägomätningskartor av äldre datum, med beskrivningar, att tillgå för Rinkaby by. Den äldsta är en "Geometrisk karta öfver Rinkaby by med dess in- och utägor" från åren 1751-53, uppritad av lantmätarea Gab Nordström. Det är en jordrevningskarta som tillkom eftersom det varit skiljaktigheter om jordegendomarna. Byns åker och äng skulle sammanslås och sedan fördelas på hemmanen efter ränta och tiondesättning. Även en delning av byns hustomter företogs i samband med jordägovärderingen.
Laga skifteskartan som uppritades av lantmätare Per Jönsson visar både gårdarnas placering före skiftet och fördelningen av de nya skiftena.
Bebyggelsen låg samlad i en s.k. platsby med kyrkan längst i söder. På de båda nämnda kartorna är gårdarnas geometriska form med de olika gårdshusen inritade. De flesta gårdarna var fyrlängade och mer eller mindre kringbyggda. På en annan karta från 1798 över fäladsmarken sydväst om byn, finns Rinkaby bys gårdar prydligt inritade som hus.
Den ekonomiska kartan från 1928-32 har använts som jämförelse av gårdarnas placering. Även på Generalstabskartan uppritad 1937 kan man studera detta.
Dessutom har vi tagit med Buhrmans karta från 1684 och Adlerstiernas karta från 1747 för att visa en överblick av dåvarande landskap och dess beskogning.
Vi reserverar oss för eventuella feltolkningar av källmaterialet.

Konsekvenserna av laga skifte
Gård nr. 1
1751 var gården belägen så nära kyrkan att den ena väggen kunde utgöra kyrkogårdsmur. Längorna var ihopbyggda med gård nr. 2 till en typ av tvillinggård.
1831 låg gården kvar precis väster om kyrkogården.
Vid genomförandet av laga skifte utflyttades gården och förlades längst i söder invid gränsen till Horna by. Där låg den ännu kvar 1928, söder om Rörsbäcken, med beteckningen 12.

Gård nr. 2
1751 var gården ännu sammanbyggd med nr. 1 och utgjorde den västra delen av en tvillinggård.
1831 är gården enligt kartan redan utflyttad till ett läge precis norr om de andra gårdarna i byn. Gård nr. 2 hade delats så att 1/4 mantal frånskilts före flyttningen och den gården ska ha byggts intill den gamla bygränsen norrut, så det kan vara den som redan är flyttad när kartan gjordes.
Den andra delen av nr. 2 lär ha blivit sammanslagen med nr. 27 före utflyttningen och byggdes vid norra gränsen intill Legeveds by.
På kartan från 1928 hittar vi en stor gård som heter Norregård med beteckningen 274 längst i nordost. Söder om denna ligger gården Norrlia med beteckningen 23.
Det finns möjligen en byggnad kvar på tomten till 212 precis norr om byns gamla läge, men marken är även bebyggd med andra hus.

Gård nr. 3
1751 låg denna mindre gård nordväst om kyrkan.
1831 fanns gården kvar, men belades med utflyttningsskyldighet. Vid flyttningen var den sammanslagen med nr 23. 1928 låg gården kvar med beteckningen 310 på det skifte öster om byn dit den flyttats.

Gård nr. 4 och 5
Nr. 4 hade troligen varit ett gatehus som tillagts nr. 5. Det hus som vi tolkar som nr. 4 låg 1751 på hustomten till nr. 5, mitt i byns södra del.
1831 ligger detta hus fortfarande kvar. Gården nr. 5 är däremot borta på 1831 års karta. Istället finns en gård öster om vägen till Kristianstad och Åhus, på det skifte som kom att tillhöra nr. 4, 5 och 10, så det bör vara nr. 5 som redan flyttat ut dit. Vid laga skifte slogs gården ihop med en del av nr. 10 som också legat mitt i byn. Dåvarande ägaren till nr. 5, Sven Håkansson, var en av de två som begärde laga skifte.
1907 brann gården, som benämns Bygården, ner men byggdes upp igen på samma tomt. Där fanns den även 1928 som 1012, belägen mellan landsvägen och järnvägen och norr om vägen mot Gälltofta.

Gård nr. 6
1751 låg gården mitt i byns södra del, intill nr. 5.
1831 fanns den kvar på samma tomt, precis öster om Nedre byvägen där denna svängde ner mot fäladsmarken, samma väg som senare kom att heta Madenvägen.
Ena delen av nr. 6 slogs ihop med nr. 29. Andra delen av nr. 6 med 1/4 mantal hade samma ägare som nr. 24. Efter skiftet kom en gård först att ligga kvar på nr. 29.
Nr. 6 fick ett skifte söder om byn dit de båda gårdarna nr. 6 och 29 senare kom att flyttas tillsammans.
Då vi är framme vid 1928 finns en stor gård, Sandsjöborg, kvar på nr. 6:s skifte i söder, öster om Madenvägen. Norr om gården låg de gatehus kvar som fanns redan på 1831 års karta. Från nr. 6 blev många tomter avstyckade till egnahems-bebyggelse. Mark styckades även av för att utöka kyrkogården.

Gård nr. 7
1751 var gården belägen öster om Nedre byvägen, intill nr. 6.
1831 var nr. 7 uppdelad på två 1/8 mantal och vid laga skifte flyttades gården. Den ena delen hörde ihop med nr. 15, som kom att ligga kvar och den andra delen hörde ihop med nr. 20 som flyttade ut till ett skifte söder om byn.
1928 fanns en byggnad kvar mitt i byn på nr.154 och en gård benämnd 74 kvar på skiftet intill nr. 20 i söder.

Gård nr. 8
1751 låg gården väster om Nedre byvägen mitt emot nr. 7.
1831 fanns gården kvar där och kom även att ligga kvar vid skiftets genomförande. Däremot kom gården senare att ha samma ägare som nr. 5 och 10 och revs därefter. Jorden brukades tillsammans med 5+10.

Gård nr. 9
Gården var ett utsocknes frälsehemman som 1751 låg i byns sydvästra del,
strax norr om nr. 8.
1831 låg gården på samma plats, men fick vid skiftet flytta ut åt nordost. Den hade varit en av de större gårdarna i byn, men delades senare mellan syskon och dess mark såldes ut.
1928 finns uppdelningen av markerna till nr. 9 med olika beteckningar. En gård kallad Norrbacka ligger på ägorna till nr. 9.

Gård nr. 10
1751 var gården belägen inne i byn precis norr om nr. 9, så fortfarande 1831. En del av detta hemman flyttades norrut. När byggnaderna sedan revs och såldes köptes boningslängan av ägaren till gård nr. 2 där den återuppfördes och lär ha funnits kvar 1928.
Se även nr. 4 och 5.

Gård nr. 11
1751 fanns denna gård mitt i byn, precis norr om Nedre byvägen, senare kallad Madenvägen och väster om vad som skulle komma att bli vägen Strädet.
1831 var gårdens läge detsamma. Den belades med utflyttningsskyldighet och fick sitt skifte ett stycke norr om byn, norr om nr. 2.
Gården, som heter Sjövången, återfinns på kartan från 1928 som en stor gård under beteckningen 112.

Gård nr. 12
Nr. 12 var ett gatehus med fri tomt, vilket ansågs som värdefullt. 1751 låg huset precis mitt i byn men 1832 fanns det inte längre kvar.

Gård nr. 13 och 26
Gården hade en tid varit prästgård när kyrkan disponerades av församlingen. Redan tidigt kom de under hospitalet i Åhus, dit både kyrkan och prästgården övergick.
1751 låg nr. 13 längst i väster i byn medan det på tomten till nr. 26 mitt i byn ej fanns någon byggnad. Hospitalshemmanet återfinns i samma läge 1831 och fick vara kvar på bytomten vid skiftets genomförande.
På kartan från 1928 ser nr. 13 ut att ha flyttat lite österut och ligger på den plats där gård nr. 11 en gång låg.

Gård nr. 14
1751 var gård nr. 14 belägen norr om nr. 13 i byns västra kant. Den kom att ligga kvar på samma plats efter skiftet och fortfarande 1928 fanns den där, benämnd 141.

Gård nr. 15
1751 fanns gården mitt i byn och fick ligga kvar där efter laga skiftesreformen.
En byggnad finns på platsen 1928, under beteckningen 154.

Gård nr. 16
1751 låg gård nr. 16 norr om nr. 15 och likaså 1831, men utflyttades sedan till gränsen mot Horna by i söder, väster om nr. 1.
Där fanns 1928 en gård på 161 som kallades Alfåkra.

Gård nr. 17 och 22
1751 låg dessa båda kronohemman mitt i byn, nr. 17 alldeles norr om nr. 16 och nr. 22 ett stycke åt öster.
1831 är hustomten för nr. 17 tom, medan en extra länga är uppförd tätt intill nr. 22. Alltså bör de båda gårdarna redan ha varit hopslagna till ett boställe då. Vid skiftet fick gården ligga kvar på nr. 22:s tomt.
1928 låg byggnaderna kvar på den gamla bytomten som dessutom blivit avstyckad i många småtomter under den nya beteckningen 32.

Gård nr. 18
Gården låg 1751 norr om nr. 17, likaså 1831 på samma plats. Vid utflyttningen hade gården två ägare och byggdes upp som två gårdar intill varandra där de låg kvar ännu 1928 på skiftet nordost om byn.

Gård nr. 19
1751 var gården en av de tre längst i norr. Där fanns den kvar 1831 och fick kvarligga på den gamla bytomten efter skiftet. 1928 syns på kartan ett par byggnader, där på ägorna till 191.

Gård nr. 20
Detta var den gård i byn som ägde minst mark 1751 och den låg mellan nr. 19 och 21 i norr.
1831 låg den kvar men fick utflytta söder om byn. Där syns inga hus 1928.

Gård nr. 21
Gårdens läge var 1751 längst i nordost på bytomten och där låg den även 1831.
Efter delning vid utflyttningen byggdes två gårdar på de nya ägorna norrut, varav en gård fanns kvar 1928.

Gård nr. 23
1751 låg gården mitt i byn, ett stycke söder om nr. 22.
1831 låg den också där, men fick flytta ut vid genomförandet av laga skifte.
1928 är marken i söder, väster om Madenvägen, klyvd till många små ägor,
någon med hus på.

Gård nr. 24
Gården var 1751 belägen väster om nr. 23, där den även fanns 1831. Gården kom att slås ihop med nr. 6 och flyttades vid skiftet. Först på 1860-talet skatteköptes denna gårdsenheten.
Se vidare under nr. 6.
Gården kom att ägas av AB Herkules tegelbruk som startades 1899, beläget längst i norr på gränsen mot Viby.

Gård nr. 25
1751 fanns gården mitt i byn söder om nr. 24. Den låg där även 1831. Vid utflyttningen till skiftet i sydost byggdes två gårdar, men ingen av dessa syns på kartan 1928.

Gård nr. 27
1751 var gården belägen i byns östra del och 1831 på samma plats.
Ägaren till nr. 27, Anders Jönsson, var en av de två hemmansägare som begärde laga skifte.
Mer information finns under nr. 2.

Gård nr. 28
Gård nr. 28 låg 1751 mitt i byn mellan nr. 11 och 27 där den även fanns 1831. Vid laga skifte fick den ligga kvar på den gamla bytomten, men flyttade senare och var den sista gården som utflyttades från sin gamla plats. Den byggdes då upp på skiftet söder om byn, där den låg kvar 1928 invid vägen till Åhus.

Gård nr. 29
Nr. 29 var det sista numret på gårdarna i bysamhället. 1751 låg gården norr om kyrkan och även 1831.
I övrigt se nr. 6.

Gårdar som fick ligga kvar på den gamla bytomten:
Nr. 8, 13+26, 14, 15, 22+17, 19, 28, 29.

Gårdar som blev utflyttade:
Nr. 1, 2, 2+27, 3, 4+5+10, 6, 7, 9, 11, 16, 18, 20, 21, 23, 24, 25, 27.

Rinkaby kyrka
Kyrkan som är från 1250 byggdes ursprungligen i tegel med kor och långhus.
I nyare tid har den blivit tillbygd mot väster. De första 50 åren var det en kyrka med plant trätak, långhus och kor. Korfönstret är senromanskt och dopfunten tidsenlig från 1200-talet. Kyrkan förblev därefter oförändrad i 200 år.
På 1460-70-talen ersattes det plana trätaket med tegeltak. Kyrkan är berömd för sina välbevarade kalkmålningar, "Bibliska syndafallsberättelser" med motiv ur
böndernas liv. Målningarna är utförda under senare delen av 1400-talet av den
s.k. Vittskövlemästaren, samma kyrkovalvmålare som i N. Strö,
1524 hade hospitalsföreståndaren i Åhus patronatsrätten till Rinkaby församling. Denne innehade kyrkoherdeskapet i Rinkaby till 1618 då Rinkaby kom att förenas med Viby till ett pastorat. Dock tillhörde prästgårdshemmanet Åhus hospital.
Under 1600- eller 1700-talet överkalkades målningarna för att 1928 återfinnas och tagas fram i dagen. En järnkamin inmonterades vid denna tid och kom att sprida
såväl värme som rök och sot, vilket lagrades över de framtagna målningarna.
Kyrkan har ett speciellt ur, byggt enligt den medeltida världsuppfattningen med jorden som världsalltets medelpunkt där övriga himlakroppar rör sig runt. Enbart uret skulle förtjäna en mer omfattande beskrivning, vilket inte låter sig göras här.

Övrig bebyggelse
1751 låg nio ryttarhus i en samlad klunga på sydöstra delen av byområdet. 1831 finns ytterligare en klunga småhus som skulle kunna vara gatehus på bytomten i öster. Likaså längs med vägarna söderut finns mindre hus, vilka vi tolkar som gatehus. Exempelvis längs Madenvägen söder om byn ligger 1928 flera småhus på samma ställe som hundra år tidigare, inom skiftet med nr. 6.
Inom Rinkaby fanns ett andelsbränneri 1886-1949 och ett andelsmejeri från 1880-talet fram till 1946. En "holländarekvarn" fanns fram till 1920-talet, vilken sedan ersattes av en ångkvarn.
Järnvägen anlades 1886 genom Rinkaby och ett stationshus uppfördes öster om den gamla byn. Ett nytt samhälle växte upp och senare växte de ihop till ett samhälle.
1899 blev tegelbruket Herkules en realitet tack vare järnvägen. Här fanns tillgång till god lera och sand. År 1900 tillverkades 3 miljoner murtegel av 36 arbetare.